Längesen

Det var längesen vi gick där under sommarns sista timmar. Så längesen nu att det bah känns som en tjock dimma. Känner alla känslor men har svårt att minnas. Ingen trodde det vi var bara skulle försvinna. Det var längesen vi skrattade, längesedan vi sågs. Känns som en hel livstid, samtidigt som igår. När du ser mig ändra riktning, kommer du ihåg? Att en tid gick du bredvid mig, innan livet ändra spår. Det är som att gå ifrån en enhet till att vara två, från att veta till att undra vilka vägar som du går på. Om någon frågar mig om dig så har jag inga svar. För inte ens en liten bit av det vi var finns kvar. Jag träffar vänner som jag träffade för längesen, jag fokuserar på mig själv, skriver musik igen. Jag har ett schema där jag inte hinner andas ut, veckorna är bokade men känns ändå så tomma nu. Säg när slutade vi andas? När blev vi något annat? Längesen, några andra. Längesen vi var samma. Säg hur kunde vi hamna, såhär långt ifrån varandra. Längesen, några andra. Längesen vi var samma Det var längesen du ringde för att kolla vad som händer nu, Om jag mår bra, vart jag bor, och kanske fråga hur. Hur det gick när allting runt mig rasa samman, hur jag byggde upp mig själv med hjälp av mig & alla andra. För du syntes inte till nånstans, Jag sökte fan överallt för lite mer balans. Men inte såg jag dig, sträcka ut en enda hand. Du sluta växa, sluta drömma , jag fortsatte fram. Jag är tillbaka där det började för längesen, på samma plats som vi var små & visste inget än. På samma cykelvägar, samma gamla fotbollsplan, du vet de gatorna vi snurra på när vi var barn. Men det är annat nu när livet spelat ut oss två, Vi valde inte samma väg, men jag har gått ändå. Om jag var samma hade allting kunnat vara kvar? Eller har du aldrig fattat vem jag faktiskt var? Säg när slutade vi andas? När blev vi något annat? Längesen, några andra. Längesen vi var samma. Säg hur kunde vi hamna, såhär långt ifrån varandra. Längesen, några andra. Längesen vi var samma.