Dom får mig aldrig levande (feat. Thomas Stenström)

Dina ögon, de drömmer mig bort Jag vill säga mycket mer men det blir ofta nåt kort Frostet i tonen, den där känslan från kusten Dök på stationen, någon vänta på bussen Armbågarna, de skaver i trängseln Snöflingor faller som förvandlas till regn sen Iskalla fingrar som jag tappade känseln Måste vidare, har fastnat vid gränsen Längs den stigen, till sluten av vägen Genom rusningstrafiken, sprängfyllda städer Yeah, det är som kejsarns nya kläder Konspiratoriskt, sionismen styr världen Ah, i ett storebrorssamhälle Friheten kostar när nån annan bestämmer Inte ens vinden orkar blåsa här längre Hur bra vi än går nu, så mår vi allt sämre Hur kan hela den här staden vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått, de borde bära vårt namn De kan få mig först när mina drömmar har tagit slut Men de får mig aldrig levande Ah, ah Det är som Matrix, Morpheus-piller Rött eller blått, det är vår värld som brinner Storslaget som musik från Hans Zimmer Har ont i magen så jag drivs till vansinne Barnasinne som vi leker fiskdamm Somna med ångest av kött-, och flygskam Kapital, för med pengar är det fritt fram Förändra mitt land, skyddsnät och trygg hand Gyllene skor över himlabron Vackra skogar och en stilla flod Reflektioner men bilden är förljugen Sakta men säkert så införs förbuden Ah, i ett storebrorssamhälle Friheten kostar när nån annan bestämmer Inte ens vinden orkar blåsa här längre Och hur bra vi än går nu, så mår vi allt sämre Hur kan hela den här staden vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått, de borde bära vårt namn De kan få mig först när mina drömmar har tagit slut Men de får mig aldrig levande Hur kan hela denna staden vara så jävla ensam? Alla gator som vi gått, de borde bära vårt namn De kan få mig först när mina drömmar har tagit slut Men de får mig aldrig levande