Lilla Ida-Frida Liljekrans hon har stått därute i regnet länge Med sin dotter runt sin vita hals som ett vackert silverhänge Hon tänker på sin vackra moder och på sin moders alla mödrar På alla löften om ett värdigt liv Drömmar som hon bär, hon bär dem som ett moln Hon bär dem stolt och egensinnigt och blir lätt påmind om Att i famnen finns ju spillror kvar från alla hennes män Alla stackars arma vrak och dårar som liksom hon är drivna till tårar Lilla Ida-Frida Liljekrans kramar sin dotter med rosiga kinder Ska hon avvika med vinden efter en affär med lyckobringaren Hon tänker på sin vackra moder och på sin moders alla mödrar På alla löften om ett värdigt liv Drömmar som hon bär, hon bär dem som ett moln Hon bär dem stolt och egensinnigt och blir lätt påmind om Att i famnen finns ju spillror kvar från alla hennes möten Med vilda hjältar och dårar som liksom hon är drivna till tårar
