Svart

Linje 13, 1998

Soffan är silvertejpad, men drömmen kommer att hålla

(Ooh, ooh, oh-oh, ooh)

Follen är ljummen, femma Meto i strumpan

Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet

(Ooh, ooh, oh-oh, ooh)

Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor

Fuck dig och dina pengar, svenne vi är ej till salu

(Ooh, ooh, oh-oh)

(Som en yeah, yeah, yeah)

Så halv, så svart, så vit

Men åh så fri

Så halv, så ful, så grann

Men åh så sann (yeah)

(Som en yeah, yeah, yeah)

Fåglar kvittrar, folk är på väg till jobbet

Hopp står skrivet på väggen men blickar stannar vid golvet

(Ooh, ooh, oh-oh, ooh)

Fula normer föder hårda batonger

Vi är inte från ghettot men reppar ändå betongen

(Ooh, ooh, oh-oh, ooh)

Farbror staten, barnen är ej till salu

Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen

(Ooh, ooh, oh-oh)

(Som en yeah, yeah, yeah)

Så halv, så svart, så vit

Men åh så fri

Så halv, så ful, så grann

Men åh så sann (yeah)

(Som en yeah, yeah, yeah)

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir

På en öde perrong, står en kub i betong

Ingen ser vad det står, men den sägs vara fin

Vi blir trampade på, men vi fortsätter gå

Ingen vet vad det är, men vi bär våra ärr

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå, vi är bättre än grå

Så halv, så svart, så vit

Men åh så fri

Så halv, så ful, så grann

Men åh så sann