Inga tårar mer

Det är mitten av november

allt är redan under noll

kalla vatten spränger

hennes cykel klyver luften

ljuden bakom bara moll

vinden framför kränger

röken genom polotröjans krage klibbar unken doft

bränner över huden

Men inga tårar mer inga tårar mer inga tårar mer

I rummet sitter någon som bestämmer över

raka räta linjer

orden som hon säger faller lagom

mellan avgrunden och livet

koderna på kortet säger samma sak som

oktober och september

aldrig tänka framåt aldrig tänka någonting

kalla hjärtat spränger

Men inga tårar mer inga tårar mer inga tårar mer