Stenansiktet

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Jag är rädd för ensamhet

Men en stenhård verklighet

Får mig byta identitet

Jag blir hård, hård som en sten

Som en stålbegjuten form

Som en vind i uniform

Kall som en storm

Jag vill bestämma min dag

Och jag hoppas att jag kan stå på egna ben

Men jag får inte va svag

Och du fordrar att jag blir lika hård som sten

Jag blir hård, hård som en sten

Som en känslolös fasad

I en tom och öde stad

Som ett träd med vissna blad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Om du ser mig ut och in

För mitt skal är bara skinn

Varm som din kind

Som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn

Som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn

Som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn

Som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn