Drivved

I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk

En kullerstensgata och älven förstås

Och mänskor som trampar till en skitig fabrik

Där den ena dan är den andra lik

Och min pappa är död sen i våras

Han skrev inte ens vart han for

Men han kommer om natten på en månstråle

Rätt in genom fönstret till pojkrummet där jag bor

Han säger:

"Du och jag, vi är av samma sort

Var vi än är längtar vi alltid bort

Om livet är älven som löper så bred

Då är du och jag drivved

Du och jag, vi är drivved"

I stan där jag bor nu, där bor en miljon

Här finns kyrkor och slott med tinnar och torn

Och mänskor som strömmar tittar alltid långt bort

Ingen möter en blick

Ingen avslöjar något

Och min pojk ligger vaken till midnatt

Han är rädd för att somna in

Så jag smyger mig ner vid hans sida

Vi räknar himmelens stjärnor och jag stryker min mun mot hans kind

Jag viskar:

"Du och jag, vi är av samma sort

Var vi än är längtar vi alltid bort

Om livet är älven som löper så bred

Då är du och jag drivved

Du och jag, vi är drivved"

Det finns två sorters människor här i världen

De som får stjärnhimlen när de begär den

Och som med självklarhet tar för sig var dag

Så finns det de som får slåss för varje andetag

Åh, lille konstnär, min känsliga själ

Du vill få världen att skratta

Men den har dig ihjäl

Ett spel med märkta kort

Ett spel du aldrig kan vinna

Och denna sällsamma längtan är allt du ska finna

Du och jag, vi är av samma sort

Var vi än är längtar vi alltid bort

Om livet är älven som löper så bred

Då är du och jag drivved

Du och jag, vi är drivved